🧱 Infästning i pergola – skruv, beslag och lösningar som håller över tid

När man bygger pergola är det lätt att fokusera på dimensioner, mått och utseende.
Men i praktiken är det ofta infästningen som avgör hur stabil konstruktionen blir – och hur väl den håller över tid.

Fel typ av skruv, för få fästpunkter eller slarv i utsatta delar kan leda till glapp, sprickor och i värsta fall rostangrepp som förstör både funktion och utseende.

Här går jag igenom hur jag resonerade kring infästningen i min pergola – vilka lösningar jag valde, varför jag gjorde det och vad jag tycker är viktigast att tänka på.

👉 Vill du se hela bygget från grunden, med mått, kostnad och tidsåtgång, kan du läsa mer här:
Bygga pergola själv – steg för steg

---

Infästningens roll i en pergola

En pergola utsätts inte för samma laster som ett tak, men den påverkas ständigt av:

• vind
• rörelser i virket
• temperaturskillnader
• fukt och uttorkning

Det gör att infästningen måste klara rörelse över tid, inte bara hålla ihop konstruktionen vid montering.

Min grundprincip var därför:

hellre färre men genomtänkta infästningar – än många skruvar på fel ställen.

Valet av skruv och infästning hänger också tätt ihop med vilka dimensioner du valt på stolpar, balkar och reglar.

👉 Mått och dimensioner på pergola – så tänkte jag innan bygget

---

Snedsträvor – konstruktionens viktigaste detalj

Snedsträvorna limmades och förborrades för att minska sprickrisk och öka långsiktig stabilitet.

Snedsträvorna står för en stor del av stabiliteten i hela pergolan.
Här valde jag att vara extra noggrann.

Jag använde tryckimpregnerade reglar i dimensionen 45×70 mm och fäste dem med:

• förborrning i båda ändar
• rostfri trallskruv A4, 4,8×75 mm
• lim i fogarna (Tec7 vit i mitt fall)

Förborrningen minskar risken för sprickor när virket torkar och rör sig, något som ofta sker först efter en varm sommar.

Limmet bidrar inte bara till hållfasthet, utan minskar även risken för framtida glapp.

---

Balkarnas infästning mot stolparna

 Stolparna byggdes i lager – en kärna av 45×120 mm och trallbrädor utanpå, limmade och skruvade för stabilitet.

Balkarna (45×170 mm) fick vila direkt mot toppen av stolparna, som jag byggde upp av:

• en kärna i 45×120 mm
• trallbrädor 28×120 mm på vardera sida

Trallbrädorna kapslade in balken och fortsatte upp till dess ovankant.
Jag sågade toppen snett för ett snyggt och vattenavledande avslut.

Infästningen skedde genom:

• limsträng längs hela stolpkärnan
• rostfri trallskruv A4, 4,2×56 mm
• relativt få skruvar, placerade i zick-zack-mönster med ca 60 cm mellanrum

På så sätt hålls konstruktionen ihop utan att stolparna blir “pepprade” med synliga skruvskallar.

---

Tvärgående reglar ovanpå balkarna

Reglarnas placering mot balken som de är skruvade snett underifrån med en trallskruv per regelände och balk.

De överliggande reglarna (45×95 och 45×145 mm) belastas relativt lite.

Jag klämde först fast reglarna i rätt läge med tving och snedskruvade dem därefter mot balken med rostfri A4 (syrafast) trallskruv 4,8×75 mm.

På ena sidan skruvade jag uppifrån och ner genom regeln, och på den andra sidan underifrån och upp i regeln.

Anledningen till detta var främst visuell. När jag började skruva underifrån insåg jag att jag hellre ville placera skruvskallarna ovanpå reglarna, för att minska antalet synliga skruvar när man sitter under pergolan och tittar upp.

Rent konstruktionsmässigt spelar det ingen större roll i detta läge, men visuellt upplevs det betydligt renare.

Här bedömde jag att förborrning inte var nödvändig, då reglarna vilar på balken och inte utsätts för dragkrafter.

---

Stolparnas infästning i plintarna

Stolparna fästs med ankarskruv i stolpskon, monterades i plintjärn som gjutits ner i plintarna.

Här använde jag:

• ankarskruv i C4-klass

I detta läge sitter infästningen skyddad, är mindre synlig och utsätts inte på samma sätt för väta som övriga delar. Därför räcker C4 gott och väl.

Hade jag haft varmgalvad fransk träskruv i rätt dimension hade även det varit ett bra alternativ.

---

Val av skruv – varför jag ofta väljer rostfritt

Jag bor nära saltvatten och väljer därför ofta syrafast A4-klass i utsatta delar.

Men även i inlandsklimat tycker jag att rostfri skruv är motiverad i synliga konstruktioner som pergolor.

Anledningen är enkel:

• ingen rost
• inga rinnmärken
• inget missfärgat virke över tid

Särskilt om man ännu inte bestämt om pergolan ska målas, betsas eller få gråna naturligt, är rostfritt ett tryggt val.

---

Lim – när det faktiskt gör skillnad

Jag valde att limma:

• snedsträvor
• stolparnas uppbyggnad

Syftet var inte att ersätta skruv, utan att:

• minska rörelse
• förebygga framtida glapp
• skapa en mer sammanhållen konstruktion

I utsatta delar tycker jag att lim + skruv är en mycket bra kombination.

---

Små val som ger stort visuellt lyft

Infästning handlar inte bara om hållfasthet – utan också om uttryck.

Jag tänkte aktivt på att:

• minimera synliga skruvskallar
• undvika onödigt grova skruvar i synliga ytor
• placera infästningar symmetriskt

Det är detaljer som kanske inte syns direkt, men som bidrar till att pergolan känns genomarbetad snarare än “ihopskruvad”.

---

Sammanfattning

En pergola behöver inte vara överdimensionerad – men den behöver vara genomtänkt.

Genom att:

• välja rätt skruvklass
• förborra utsatta delar
• använda lim där det gör nytta
• tänka igenom var infästningarna syns

skapar du en konstruktion som håller över tid – både tekniskt och visuellt.

Vill du läsa mer om hur hela pergolan byggdes, från markarbete till färdig uteplats, hittar du hela genomgången här:
Bygga pergola själv – steg för steg